Destination Panama

Upplösningen av strandkampen

15/3

6 kommentar(er) | Panama

Ladda upp med kaffe för här kommer ett utförligt referat från dag två av strandmästerskapen.
Här kan ni läsa om dag ett.

Vi vaknade alla spända av förväntan inför de avgörande kamperna. Vi intog en stadig kolhydratfrukost och slösade inte onödiga blickar eller ord på varandra. Kombatant-känslan låg som en filt i luften.

På vägen till arenan införskaffade vi nödvändigt tävlingsmaterial. Inte helt lätt då krabbor är snabba som fan. Men med två plastburkar hade vi till slut fångat in tre, av adrenalin frustande, ståtliga exemplar med kapplöpningsegenskaper.

Gren ett för dagen, den femte totalt, var alltså 3 meter krabb-kapplöpning. Vi valde en krabba var genom sten-sax-påse, och min lott föll på en bastant rackare med lila panna. Antagligen nån slags krigsmålning. Mina två medtävlare fick skaldjur av mindre modell, men som ändå ingav känsla av sprint-färdigheter. Både vi och krabborna var sammanbitna innan startskottet och fältet låg öppet. Betsson kunde inte ens sätta odds på det här loppet.

Skottet smällde. Min krabba tog ett steg, sen somnade han. Perfekt. Två kvar, och här var det inte fråga om tupplurar utan om kapplöpning i furiöst tempo. 2,5 meter avverkades på 20-25 sek, inte illa för blötdjur på land, och strax därefter spräckte jimmys kille målsnöret. Viktor knep en tight andra plats.

Dagens andra tävling var kokos-dart, med en poängtavla uppritad i sanden, 7-8 meter från kastplatsen. Poängspannet var 2-10 poäng. Tre kast var, och jimmy som var först ut, tog helt luften ur oss med 26 poäng (8-10-8)!  Viktor kom tvåa igen och jag sist med riktigt pinsamma poäng.

Nöt-flippning stod på tur. Och för er som aldrig har spelat det så använder man sig av en kokosbark-spade, en halv gul dunk i förmodligen miljöfarlig plast (ställd med öppningen snett uppåt), samt en kokosnöt av mindre modell. Målet är att med hjälp av spaden (klubban) sätta nöten (bollen) i dunken från cirka 5 meters avstånd, och man har 10 försök på sig. Slutresultat: Patrik: 3 poäng, Viktor: 2 poäng, Jimmy: 1 poäng.

Sju grenar avklarade så här långt och ställningen var ruggigt jämn. Samtliga deltagare hade 14 poäng. Sicken rysare.

Den näst sista drabbningen, kokosnöts-bowling, var den sista som utspelades på strand-arenan. Den avslutande grenen, ölhävning, hade vi i förväg bestämt att den skulle avgöras på hemmaplan, på verandan till vårt hus.

Bowling-banan var aningen skev då stranden sluttade och klotet skulle skickas iväg längs med vattnet. Men för att uppväga detta hade vi skurit ner antalet käglor till fyra stycken. Käglorna var för övrigt var 1,5 liters-flaskor till hälften fyllda med havsvatten. Fem omgångar var hade man på sig, en poäng för varje nedvält pjäs, men dubbelt för strike. 8 poäng per omgång och 40 poäng var alltså max totalt.

Jimmy fick inleda (förloraren i föregående gren började). Och trots total nykterhet hade han lite problem med både balans och motorik. Slutpoängen hamnade på 6 poäng och ingen var speciellt imponerad. Viktor stod näst på tur. Den kaxiga approachen verkade lite genomskinlig och kanske skulle det här barka åt samma håll som föregående bowlare? Mycket riktigt. 9 poäng stod tavlan på när den femte kastomgången var till ända. Åskådarna suckade av besvikelse.

Sist ut var jag, som knappt kommer över 100 poäng i vanlig bowling. Jag hyste alltså inga större förhoppningar om att knipa varken en första eller andra plats i den här tveksamma idrotten. Men efter en inledande strike såg det tämligen ljust ut, och jag behövde inte ens påbörja min tredje omgång för att ta hem segern. Kross!

Poängställningen såg nu ut enligt följande: 17-16-15 (P-V-J), och med bestämda steg satte vi kurs hemåt för att visa varandra hur man dricker öl med blixtens hastighet. 2 flaskor budweiser (vi vet, men det är tragiskt nog det bästa biliga alternativet här) och ett tidtagarur var allt som behövdes för att kora segraren i denna gren.

Jimmy öppnade igen. Han såg beslutsam ut. Kanske siktade han på en tid under 5 sekunder. Två flaskor senare hade klockan stannat på 40,8, och han ojade sig över både nedkyld panna, bubblig mage och medioker tid. Vi andra var inte lika säkra. Hur snabbt går det egentligen att få i sig 66 cl iskall öl på? I alla fall när man inte känner till öppna strupen på vid gavel-metoden.

Klunkare nummer två var Viktor. Han såg lite skakig ut, och klagade över samma puls som innan 80 meter bungy i San José. Tiden han fick visade att det förmodligen stämde, för han hamnade på strax under 50 sekunder. Var tider mellan en halv och hel minut verkligen det bästa vi kunde prestera? Så nu hade jag saken i egna händer, och även i bakhuvet att vi inte skulle kunna redovisa för amatörmässiga tider här på bloggen.

26,1 sekunder senare stod min andra tomma flaska på bordet. Seger!! Och inte bara i den avslutande tävlingen utan även totalt i hela mästerskapet. 20-18-18 slutade poängen på totalt.

Så tack till mina medtävlare och er läsare som med spänning följt de Bocadorianska mästerskapen i strandkamp. Segern firades igår med råge!

15 Mars 2008, 21:02 (Lokal tid)
Av: Patrik

Bilder till den här texten

Direktlänk till Flickr för större bildformat (och eventuella bildtexter) »