Destination Panama

The only living boys

1/4

1 kommentar(er) | Panama

Vi slutar både resan och till stor del även bloggen där vi en gång började. Mexiko city. Sex timmars mellanlandning här gjorde att med våra sammanlagda 10 dollar och ett kreditkort sökte upp närmaste Hilton-hotell, där vi nu sitter läser ikapp allt vad omvärlden har kunnat bjuda på från den senaste veckan.

Jag känner att vi inte riktigt beskrev så mycket vart vi skulle efter vårt kära boende i Bocas. San Blas var det ja, men inte så mycket mer blev nämnt. Jag ska försöka klämma in en del från denna ögrupp mitt ute i karibien, som blev våra sista riktiga dagar. Tyvärr har jag bara en ungefär timme på mig innan vi måste checka in våra väskor (igen!) som vi hittade mitt ute på golvet här på Mexiko citys flygplats, efter att vi flugit från Panama. Ingen automatik här inte.

Ett litet miniplan (ännu mindre den här gången) fångade vi efter en spenderad natt utanför Panama citys nationella flygplats. Tv-serie-kollande gjorde att ingen av oss fick ens en minuts sömn den här natten eftersom planet gick 6 på morgonen, så en hård dag var att vänta. Om nu en hård dag kan innebära en dag på en liten sandö i karibien, hur trött man än är.

Men min illusion om en ljuvlig liten förmiddagslur stämde inte så bra överens med verkligheten när vi väl hade vaknat. Vår lilla bambuhydda vi valde att spendera våra dagar på här Isla Robinson, San Blas, hade inte de bästa sängarna. Hela hyddan var i det mest primitiva laget. Ni ser själva nedanför hur den ser ut i en av bilderna nedanför. Sandgolv, en liten träbänk och 3 riktigt rackiga sängar som innebar ryggbrock vid endast en blick. Två lakan och en kudde fick vi också. Totalt. Min bror, som hade varken lakan eller överkast på fyra nätter har nog mer sjukdomar än fingrar nu för tiden och muttrar nu något om lusbehandling efter hemkomst.

Hur som helst.

Det räckte med en vaken timme här för att förstå hur mycket man egentligen skulle sysselsätta sig med de närmsta dagarna. Ön, som kanske var som baseboll-plan, bjöd endast på vad man nog kan kalla extrem avslappning. Exakt vad vi eftersökte den sista veckan på resan. Kanske tio hyddor varav åtta fann sig bäst lämpade i att sova i. Aktiviteterna bestod av badande, ätande, sovande eller öldrickande (eftersom en av de två resterande hyddorna dög som kiosk, erbjudandes vatten och öl).

Vi pratade under kvällen med öns stamkonung, Señor Robinson. Han berättade att det hädanefter planeras utflykter under dagarna till de närliggande öarna. Och vilka upplevelser det har blivit. Bilden som Patrik la upp igår kom från en utflykt till Dog Island. Vi kom snabbt överens om att det kan ha varit det finaste vi har sett, någonsin. Det syns ganska bra på bilden också, får jag väl lov att säga eftersom bilden aldrig hört talas om Photoshop.

Så här i efterhand var beslutet att avsluta med (nästan) en vecka på någon av San Blas-öarna bland det bästa vi har gjort. Sängarna och hyddan spelar ingen roll. Så bra som vi har haft det, gjorde det inte svårt att tänka på hur mycket enklare vi hade det än er där hemma. Och det är antagligen också det man kommer tänka på efter man har kommit hem. Dom enkla ögonblicken. Med en öl, lite musik, i goda vänners lag, lagom till en solnedgång i Panamas karibiska skärgård. Mmmmmm. Ett som jag särskilt tänker på var den sista kvällen. Stjärnklart som aldrig förr, med ’The only living boy in New York’ - Simon and Garfunkel, i bakgrunden, stirrandes ut mot havet. Det låter cheesy men det är en stund som inte kommer ligga långt bort i svåra stunder.

1 April 2008, 17:23 (Lokal tid)
Av: Viktor

Bilder till den här texten

Direktlänk till Flickr för större bildformat (och eventuella bildtexter) »