Mexiko City - Nacho Libre-wrestling och supertacos

6/1

7 kommentar(er) | Mexiko

¡Buenas noches!

Vi har flytt Mexiko City till fordel for en liten byhala massor av mil bort, hogt upp i bergen vid namn San Cristóbal. En liten kolonial ort/stad med horder av farggranna hus, gatuforsaljare och kaffe. I Mexiko City var det som forutspatt ganska kyligt, speciellt pa hostelet dar vi bodde dar man fick anvanda tre lager trojor, tre filtar och ett lakan for att overleva natten. Darfor ska forsta natten har i San Cristóbal bli intressant eftersom klimatet ar ungefar det samma, med bada staderna belagna over 2000 meter over havet.

Mexiko City var hur som helst stort. Mycket stort. Det var svart att fa ett helhetsintryck av staden i och med att det bara blev tva natter dar och det finns en hel del (ett par tjog) stadsomraden. Vi bodde hur som helst i ett fint omrade av staden, som ocksa var ganska sakert vilket inte ar fel. Familjen som agde hostelet vi bodde pa var fantastiskt trevliga och hjalpte till med allt som tankas kan. Señor Mario, mannen som agde hostelet, ville gora oss extra uppmarksamma om att han hade hela SAW-serien, vilket han var valdigt nojd.

Vi traffade aven tva svenska tjejer andra dagen i Mexiko City som bodde pa samma stalle. Tva tjejer med ganska ovanliga namn, Twilight och Melissa. Dom visade sig vara valdigt trevliga, sa vi akte tillsammans med dom genom stadens tunnelbanesystem (tag med hjul!) till en wrestling-arena. Vilken upplevelse. Precis san wrestling som man fnyst at pa tv (som i filmen Nacho Libre med Jack Black) och har funderat hur folk, framforallt amrisar, kan tycka vara sa kul. Men med ett par coronas i handen, svenskt sallskap och en wrestlar-transa i ringen kunde det inte ga fel. Det gor jag garna om.

Wrestlingen fick vi for ovrigt nys om av ett par amrisar som vi traffade pa ett pick-up-flak i en polisbil pa vag till Mexiko Citys pyramider, Teohiuacan? Det var en turistig, men ganska cool upplevelse. Sa hogt upp over havsytan som vi anda var, gjorde det dock ganska anstrangande for oss att ta oss upp for dom cirka 600 trappstegen pa den hogsta pyramiden. Vi bestamde senare for att gora sallskap med just namnda amerikaner till wrestling-matchen senare pa kvallen, men mitt bland alla mexare kunde vi inte hitta dom.

Nu till maten, jag har en ny streetfoodfavorit. Supertacos.. Sma mjuka tortillas med innehall jag inte vagar gissa, nagon slags kott inneholl det hur som helst, med nagon skitstark gron salsa. Streetfoodmaten, som for ovrigt ocksa har varit det basta jag atit har hittills, har faktiskt ocksa varit det basta. Utmarkt, med tanke pa ekonomin.

Nu tankte vi ta vara pa var forsta kvall har i San Cristóbal, mojligtvis med var forsta tequila for resan. Efter San Cristóbal tankte vi ta oss till varldens basta strand (enligt DN), Tulum, som ligger strax utanfor Cancún. Dar hoppas jag pa ett lite mer tropiskt klimat med aven varma kvallar, vilket jag saknat hittills. Darefter var planen att styra skutan till det lilla landet med varldens nast storsta korallrev, Belize. Men mer om det senare. Dags for ytterligare en Corona.

Hasta luego amigos. 

Viktor

6 Januari 2008, 17:58 (Lokal tid)
Av: Viktor

Kommentarer

  • Anna Landquist säger:

    Hej kusiner!!!
    Vad hærligt och spænnande ni verkar ha det!!! Jag ær inte alls avundsjuk.... I Oslo er det vårvæder, vilket i och før sig kunde varit kul om det var tid før vår. Nu ær det ju januari så det borde ju snarare snøa!! Men før oss med STORA magar passar barmark bra!!
    Ta hand om er, stor kram från Anna och lillen i magen

    25 Januari 2008, 07:36

  • Viktor Engborg säger:

    Farsan> Larver lät sådär. Hur var förresten Mexiko City när du var här? Det ska tydligen vara ganska kyligt året om eftersom det ligger så pass högt upp, men det var inget du har varnat oss för!

    Tjuvknepet> Nej då, jag tar alltid hand om mig själv. Ha det så trevligt i Sharm el Sheikh så hörs vi på Facebook! Ta hand om dig med, puss & kram.

    Strisse> Ha, det kommer, det kommer. (: Har ju bara gått ett par dagar än, men snart så!

    Timmy> Din slusk, sånt där håller jag inte på med. Maneter ska jag däremot rädd för så dom ska jag passa mig för. (:

    9 Januari 2008, 12:07

  • Patrik

    Patrik säger:

    Jävla porrfixerade 87or. Jag håller koll på Ugge och han får varken dricka alkohol eller befatta sig med damer.

    Farsan > Larver har jag inte provat än, men däremot var det choklad i såsen jag fick på mina enchiladas. Fast dom var äckliga och både dina och mina skulle vinna priser i jämförele.
    Jag var just inne på aftonbladet men var tvungen att stänga ner strax efter. Löpsedlarna här i Mexico handlar om la revolución och såna viktiga saker. Svenska tidningar borde åka hit på studieresa.

    8 Januari 2008, 20:26

  • Timmy säger:

    Säg bara att du satte en av svenskorna, säg det bara gör mig lycklig!

    Simma lungt mannen akta dig för maneterna !

    8 Januari 2008, 16:19

  • striss säger:

    hahaha snygg transan eller?
    vart är alla Bevisen "IIIIIIIIII"engborg? :D

    7 Januari 2008, 06:50

  • Tjuvknepet säger:

    Hej söta!

    Kul med ett livstecken. Jag trodde du hade druckit för många Corona och deckat i en liten gränd och sen vaknat upp helt vilse och olycklig.

    Ta det lugnt med strandraggningen i Tulum och glid in på Facebook (jo, kom igen, gör't!) så hörs vi där.

    I dag sticker jag till Egypten, ska bli nice. Det är sämre vädre än någonsin här hemma.

    Ta hand om dig baby, puss puss! smile

    7 Januari 2008, 04:05

  • Farsan säger:

    När jag var där på 80-talet kan jag inte minnas att vi käkade supertacos, men däremot en kycklingrätt med en sås som var smaksatt med bland annat mörk choklad och larver. Gott, men efter det slutade jag fråga vad maten innehöll.

    Låter som ni har det bra iaf.

    I helgen hade Linda Rosing och Fadde en halvsida i AB igen. Jag tror de skulle skilja sig, eller bli ihop igen eller ...

    6 Januari 2008, 23:55

Om resan

2 bröder som var trötta på brunt slask och isvindar tog sitt förnuft till fånga och åkte till Mexiko i början på januari, med förhoppning om att ta sig hela vägen ner till Panama, och till sist återvända hem till ett fågelkvittrande april. Trots obefintliga kunskaper i spanska och kraftiga brister i planeringen hoppas de klara sig bra. Hur det gick kan du läsa om och titta på här.