Levande bryggor och bakåtvolter
Påsken är slut och vi också. Vi var ute och nattslirade igår kväll igen och dagen har vi spenderat i en båt med varsitt spö i handen. Men låt oss börja från början.
Klockan 2 igår behagade så vädret till slut att upphöra med dumheterna som har pågått de senaste dagarna. Solen tittade äntligen fram och molnen skingrades, så vi beslutade oss för att ta oss de 150 metrarna till vår egen, näst intill, privata beach. Inga strandspel på schemat idag, och inget speciellt hände förutom att vår begynnande panik om försvinnande solbränna släppte.
Framåt kvällen betalade vi sen, som så många gånger förr, en dollar för att ta oss över till Bocas Town för att skaffa förnödenheter. Men först ett besök på Shelleys BBQ, ett hål i väggen, som serverar excellent mex-mat för 5-6 dollar, serverat av Bocas stadigaste man.
Därefter styrde vi kosan mot den enda butik som inte luktar suspekt och har varor som man faktiskt vill köpa. Deli-nånting heter den, och dom säljer till och med ost från Arla och kaviar från Abba. Men det sorgliga är att dessa svensk-tillverkade grejer är billigare här än hemma. Hur fan går det ihop? Ost och kaviar var dock inte målet idag utan vi nöjde oss med lite stark folköl (ja ölen här är löjligt svag) samt frukostgrejer. En flaska rosé fick vi med oss också, tänkt att drickas nån varm eftermiddag på vår veranda.
Kvällen följde sen samma mönster som tidigare utgångskvällar - En primitiv liten förfest på verandan och sen båt över till pool-stället (där man skär sig i fötterna). Väl här kom jimmy snabbt i sitt esse då det bjöds på live-reagge pga nattklubbens 10 års-jubileum. Speciellt upphetsad var han över trombon och trumpet-mannen som tydligen gav honom club killers-vibbar. Och efter låt nummer två grät han nästan av lycka då “det här är den bästa Bob-låten ever”, Africa United, framfördes. Fint att musik kan orsaka sånt känslosvall. Den reaggeton som annars spelas här jämt och överallt har inte riktigt samma positiva effekt.
Framåt midnatt förflyttade vi oss sen ut på vad vi trodde var en brygga. Fem minuter senare åkte hela jävla bryggan iväg ut till havs och vi insåg att vi hamnat på nån slags flytande bar med motor. Men det var inget större misstag då det här blev höjdpunkten på hela kvällen. Tillbakalutade i varsin solstol, med varsin kall öl i handen, blicken mot en stjärnklar himmel, en ljummen bris svepande över oss och ljuden av vågor och ljusen från Bocas Town i bakgrunden, blev det här ett av de där riktiga guldögonblicken som infinner sig ett fåtal gånger under en sån här resa.
Men en kvart senare var det slut på det trevliga då Viktor fick syn på vårt hus ca 50 meter från båten. Vi såg vår chans till att slippa dyr vatten-taxi hem, så vi bestämde oss helt enkelt för att kliva av. Viktor tog täten och kastade sig i vattnet. “35 grader varmt, minst!” rapporterade han till oss kvar på däck, efter han kommit upp med huvet.
Sekunden senare fick han livbåten i skallen då kaptenen måste ha hört plumset, för han slog i backen tvärt. Tydligen trodde han det rörde sig om en olyckhändelse, och han gormade ängsligt men bytte snabbt till upprört tonläge då han förstod att det handlade om frivilligt nattbad. Själv gjorde jag mig beredd på en omfattande räddningsinsats efter båt-i-huvet-olyckan och hoppade i även jag. Men det var ingen fara med honom, och temperaturuppskattningen tycktes stämma på graden. Jimmy sist kvar på båten, och han fick i princip kasta sig handlöst ut i havet för att slippa el capitans vrede.
Simturen avslutades på den gula studsringen (som ni har sett figurera på ett antal bilder) med att träna bakåtvolter. Vi har nämligen ingått ett vad som går ut på att göra just en bakåtvolt, men inte från ringen utan från en 3 meters-trampolin, innan vi drar härifrån. Fan vet hur det ska gå för träningsrundan gick inget vidare.
Angående rosévinet så blir det nog inget där heller, för den hittade vi i form av isglass i frysen imorse med spräckt flaska. 13,50 dollars åt skogen.
Så. Fortsättningen kommer imorrn för det här blev aningen längre än planerat. Då ska ni få en klassisk fiskehistoria serverad samt bilder som täcker in både den och den här texten.
23 Mars 2008, 21:59 (Lokal tid)
Av: Patrik
Kategorier
Om resan
2 bröder som var trötta på brunt slask och isvindar tog sitt förnuft till fånga och åkte till Mexiko i början på januari, med förhoppning om att ta sig hela vägen ner till Panama, och till sist återvända hem till ett fågelkvittrande april. Trots obefintliga kunskaper i spanska och kraftiga brister i planeringen hoppas de klara sig bra. Hur det gick kan du läsa om och titta på här.
Kommentarer
Patrik säger:
Duktigt gjort med vinterbad. Vi drar oss till och med lite för att gå i vattnet här ibland .. men då skäms vi.
Vad bestod middagssupén av?
Jag skulle nog iofs få dåndimpen av det mesta som inte har med bönor/ris/nudlar/nachos att göra för tillfället.
Vidrigt med -11. Det är ca 45 grader mindre än vi är vana vid.
Angående Bocas stadigaste man så har vi inte lyckats fånga honom på bild. Det behövs mer vidvinkel för det uppdraget.
24 Mars 2008, 14:15
Öhman säger:
Skönt med 35-gradigt vatten.
Vi var på sörmlndskt slott i lördags och passade också på att bada, eftersom det var is här och var uppskattades temperaturen till max fyra grader.
Det tog ungefär en tiondels sekund innan man tappade känseln i benen och ens älskade cojoñes åkte upp i magtrakten. Det var dock mycket vederkvickande och även skönigt att värma sig i bastun efteråt.
Kvällens middagssupé hade gett dig dåndimpen; Bigge.
Kylan fortsätter att hålla vårt kära land i ett hestgrepp, när vi kom hem vid halv elva i natt var det -11 och idag är det snöstorm igen för 4:e gången på en vecka.
Jag hoppas verkligen att vädret håller i sig tills att ni kommer hem
24 Mars 2008, 03:30
Farsan säger:
Skön historia. Kan man få se en bild på Bocas stadigaste man också?
24 Mars 2008, 01:21