Delmål två: Belize

15/1

4 kommentar(er) | Belize

Nytt land och två nya städer än så länge. Det började igår med Belize City efter en åtta timmar lång bussfärd där vi fick övernatta. Belize City, som inte längre är landets huvudstad, var en halvläskig stad efter mörkret hade fallit, med ungdomsgäng i nästan varenda hörn och speciellt där bussen släppte av oss som verkade vara stadens ghetto (eller west side, som de verkar kalla det här). Efter att ha kommit i kontakt med ett kanadensiskt par i bussen från Tulum som hade varit i Belize även tidigare hängde vi med dom i en taxi till ett hotell som de också tidigare hade bott på. Väl där möttes vi av en trevlig host (med en perfekt amerikansk dialekt till skillnad från resten som vars gud är Bob Marley) som skojade friskt om allt möjligt. Med en balkong över en flod som tydligen gick längs hela Belize, och i övrigt en ganska trevlig kväll med ett par cervezas och hemkörd kinamat, blev även det här stoppet i alla fall lite minnesvärt.

Nu är vi dock på Caye Caulker, en liten ö strax utanför fastlandet som hittills har överträffat våra förväntningar med råge. Eftersom vår Lonely Planet-guidebok har varit lika viktigt som passet hittills följde vi den även den här gången. Bra val. Nu ligger vi i en litet hus med loft och surfar trådlöst, 20 meter från stranden, i karibien, för en billig penning. Att klimatet är ganska klibbigt här och att det bara finns golfbilar på dom tre (sand)vägarna här gör att ön känns väldigt karibisk. Dom tre gatorna som finns här heter förresten Front street, middle street och back street. Ganska praktiskt, och gör att man antagligen inte tappar bort sig så lätt.

Nu ska jag och Bigge ut och paddla kanot, som ingår utan kostnad om man bor här. Det ska tydligen finnas krokodiler precis i närheten, men vi har sett så många nu att det inte skrämmer oss det minsta. På Caye Caulker hade vi innan vi kom hit tänkt att vara 4-5 dagar, men som det har varit hittils lutar det just nu åt det dubbla. Vi får se.

Tulum var hur som helst bra. Grymt fin strand. Världens finaste vet jag inte, så världsvan är jag knappast, men hur som helst den finaste jag har varit på. Om det hade varit lite mer liv på kvällarna i stan hade det antagligen blivit ett par fler dagar där. Men värt ett besök var det absolut.

Imorgon ska vi antagligen ut på en halvdagstur i världens näst största korallrev där det tydligen ska finnas både hajar och havssköldpaddor. Vi hörs om någon dag när vi har utforskat Caye Caulker lite bättre. Arright?

Viktor

15 Januari 2008, 19:05 (Lokal tid)
Av: Viktor

Kommentarer

  • Jimmy säger:

    Hej hej Kompisar !!

    (Lite info)
    Vi snackade ju om de där med visum i panama om man ska va där mer än 30 dagar. Hittade de här, så de borde ju va lugnt.

    Visum
    Affärsresa + Turistresa
    Danska, Isländska, Norska och Svenska medborgare får ett turistkort vid gränsen (Tarjeta de Turismo) mot en kostnad av c:a 5 USD. Vistelse i 30 dagar som går att förlänga upp till 90 dagar mot uppvisande av tur och returbiljett.
    Finska medborgare får stanna 90 dagar utan visum.

    Pass
    Passet ska vara giltigt minst 6 månader vid hemresan.
    Provisoriska pass accepteras.

    17 Januari 2008, 09:25

  • Farsan säger:

    Vi är avundsjuka, you bet, men ser gärna mycket mer bilder. Jag ska inte trötta er med att berätta om hur vädret är här hemma. Hur är käket?

    17 Januari 2008, 00:42

  • Viktor

    Viktor säger:

    Fint citat. Det kände jag inte igen.

    Men jag tycker det är för lite respons på själva texten. Från och med nu blir det lite annorlunda (och samma vi haft tidigare ifall det uppskattas) skildringar från länderna vi är i. Inte bara rapporter. Ni får se istället.

    Jag vill se er avundas. Det är mycket tillfredsställande.

    16 Januari 2008, 18:59

  • Farsan säger:

    "Steve Irwin once mated with a crocodile and had a child. That child grew up to be Chuck Norris."

    16 Januari 2008, 16:07

Om resan

2 bröder som var trötta på brunt slask och isvindar tog sitt förnuft till fånga och åkte till Mexiko i början på januari, med förhoppning om att ta sig hela vägen ner till Panama, och till sist återvända hem till ett fågelkvittrande april. Trots obefintliga kunskaper i spanska och kraftiga brister i planeringen hoppas de klara sig bra. Hur det gick kan du läsa om och titta på här.