Damn you, camera god
Ni som orkar läsa mer i ämnet ska nu få sista delen i följetongen om kameran. Kurir Nilsson anlände ju som bekant för några dagar sen med ett sprillans nytt, specialbeställt objektiv.
Som jag hade längtat. Svältfödd på bilder och en fungerande kamera.
Till flygplatsen i Panama City hade jag med mig kameran för snabbt kunna slänga på den nya framdelen och plåta vår nytillkomne gästs ankomst. 20 minuter innan tog jag upp den för att kolla batterier och göra lite övriga inställningar. Av gammal vana testade jag också att ta en bild, men de senaste 2 veckorna har det bara slutat med att den gurglar lite, typ som en vattenskadad apa.
Knappen ner halvvägs. Biibiip lät det. Vafan. Inget apljud. Knappen ner hela vägen. Distinkt ljud från kamerahuset. Bild tagen. WTF? Jag provade igen. Samma resultat. Displayen visade en ny knivskarp bild. Jag dubbelkollade att det verkligen var min kamera jag höll i handen. Det verkade onekligen så. Tre bilder till för att verkligen kontrollera att jag inte hallucinerade eller så. Men icke. Plötsligt tog det jävla objektivet bilder i blixtrande hastighet, som ett speedat stroboskop, som om den aldrig har gjort nåt annat de senaste veckorna. Vilken jävla ironi.
20 minuter anlände så Jimmy med både kaviar, knäckebröd och nytt objektiv. Det sistnämnda såg dock något visset ut. Tro fan det när man har varit så nära att rädda festen, men fått spö 20 meter innan mål.
Så nu har jag alltså två, vilket väl är bra ifall ett skulle ramla i havet. Men, jag är nästan säker på, ifall jag skulle tvingas använda det gamla igen, att det bara skulle gurgla lite nonchalant åt mig. Objektivet with a curse. Jag tror det fick nån slags voodoo-spell över sig av nån rasta-man i Belize. Enda rimliga förklaringen.
Stort tack i alla fall till pappa som införskaffade det nya och Jimmy som forslade hit det. Det här är ändå mycket bättre än mitt gamla. Snart kommer lite bilder från Bocas och Panama City, bland annat Panama-kanalen.
1 Mars 2008, 11:05 (Lokal tid)
Av: Patrik
Kategorier
Om resan
2 bröder som var trötta på brunt slask och isvindar tog sitt förnuft till fånga och åkte till Mexiko i början på januari, med förhoppning om att ta sig hela vägen ner till Panama, och till sist återvända hem till ett fågelkvittrande april. Trots obefintliga kunskaper i spanska och kraftiga brister i planeringen hoppas de klara sig bra. Hur det gick kan du läsa om och titta på här.
Kommentarer
evelina säger:
mycket att ta igen nu efter en vecka i soliga alperna. ska bara ta fram chipspåsen och njuta en stund nu.
1 Mars 2008, 11:47