Deep sea fishing. Spännande, inte sant?
Jag får lite dåligt samvete när Patrik hinner uppdatera tre gånger utan att jag hinner göra det en endaste gång. Så jag tänkte nu försöka bjuda honom på samma dåliga samvete om jag snabbt uppdaterar tre nya inlägg eller så.
Just nu sitter vi alla tre världsvana explorers på en buss från Bocas till Panama city. Vi lämnade alltså Bocas klockan 6 i morse, inte helt utan hemskheter i bröstet. Bästa stället på resan, och som jag sa till mina vänner här - jag kommer med all sannolikhet åka tillbaks hit istället för något liknande chartermål i Europa, låt säg Mallorca.
Nu tänkte jag titta tillbaks lite och berätta om den blott femte och sista riktiga aktiviteten vi hann med under fyra veckor i Bocas. Som vi hade trånat och suktat efter det. Djuphavsfiske. Varför vi inte gjort det tidigare på resan, eller till och med tidigare i Bocas, beror på priset. Dom företag vi hittills har stött på under dessa tre månader som erbjuder liknande fisketurer har påstått: ”200 dollars each. No less!”. Nu fick vi allt för halva priset och 600 kronor för fyra timmar fiske med gratis öl, snacks och action kanske inte är helt dumt. Nu snackar vi alltså riktig fiskebåt med spöhållare, fiskklubbarman och den obligatoriske halvgalne kaptenen.
Man kunde välja mellan morgonturer och eftermiddagsturer, och vilka är vi att tacka nej till lite extra sömn. Från 14:00 till 18:00 fick det bli. På den 45 minuter långa båtfärden ut till kaptenens alldeles speciella fiskespot kändes eftermiddagsvalet helt rätt också. Med blå himmel kunde vi nu också kombinera fisket med att uppgradera den alldeles för tama brännan. Perfekt.
Helt perfekt var däremot inte mitt och Patriks allmänna tillstånd när vi kommit fram. Havet rullade (som Jimmy, den sanna sjövokabulärskungen beskrev det) ganska friskt med stora vågor, men som ändå aldrig riktigt slår. Utan sjösjukepiller och fortfarande inte 100% reko efter kvällen innan, började jag förbanna mig själv att vi gång på gång ska ut på dessa (dyra) turer som ändå aldrig blir som man tänkt sig. Hur som helst nappade det ganska snabbt och det här kunde väl bli kul ändå, slog det mig. Jag vevade och slet allt jag kunde men när draget var uppvevat till ytan kunde man ju ge sig fan på att det inte satt fast någonting där. Ganska så snabbt gick jag istället in i den lilla båthytten, eller vad det nu heter på sjöspråk, och tog mig en liten lur.
Vaknade igen, någon timme senare. Mådde bättre, men fortfarande ingen fisk.
Äh, för att fatta det kort - vi fick en fisk på dessa dryga fyra timmar och den var halvdöd när vi fick upp den. Patrik halade in den medan den låg och flöt på vattnet utan några vidare ansträngningar, från varkens fiskens eller hans håll. Humöret svängde ändå lite till det bättre och det var ju trots allt en ganska skön eftermiddag. Dessutom fick vi se en riktig best till sköldpadda på vägen hem. Huvudet var som en basketboll, vilket kanske inte riktigt syns så bra (sista bilden). Dagen var inte värd 100 dollar, dock. Så nu var vi ju där igen. LIte mer frustrerade och lite fattigare än innan.
Tricket är nog att inte ha några förväntningar innan egentligen någoting alls. Men nu är vi på väg till ögruppen San Blas ju. Paradisöar sägs det, och förväntningarna är skyhöga.
26 Mars 2008, 18:10 (Lokal tid)
Av: Viktor
Bilder till den här texten
Direktlänk till Flickr för större bildformat (och eventuella bildtexter) »
Hejdå Bocas, det har varit ett sant nöje.
Till att börja med vill jag önska vår (min och Viktors) mor ett stort grattis på 54-årsdagen! Hoppas att firandet går galant trots att vi tyvärr inte kan närvara. Men vi ses om en vecka och får fira lite till då.
Och från grattandet tänkte jag återgå till den karibiska lunken här igen. Det har ju efterlysts mer bilder de senaste dagarna, det var ett tag sen nu. Så jag tänkte sticka emellan med ett sånt inlägg och skjuta lite på fiskehistorien samt den senaste rapporten om vårt nattbadande, som jag nämnde kort igår.
Men nu får det vara nog med palmer och sånt tjafs, så jag tänkte istället visa hur vi har bott de senaste veckorna. Sorgligt nog är detta sista natten vi sover här, och vi har tampats med svår seperationsångest större delen av dan, både över att lämna vårt förträffliga boende och Bocas överlag.
Det har varit grymt.
Så imorrn sätter vi oss på bussen i 10 timmar med Panama City som mål, för att därifrån ta oss till ögruppen San Blas. Och det riktigt tragiska är att det är den allra sista platsen vi kommer att besöka under den här resan. Sen är semestern slut. Life’s a bitch.
25 Mars 2008, 23:34 (Lokal tid)
Av: Patrik
Bilder till den här texten
Direktlänk till Flickr för större bildformat (och eventuella bildtexter) »
Vi fortsätter på den inslagna vägen…
Det verkar som om dessa fördödmda vattenäventyr nattetid aldrig tar slut här. Vi har varit i farten ikväll igen, men nu handlade det varken om frivilligt bad i knivpoolen eller impuls-avstigningar från bryggor med inbyggd bar som får eget liv. Vad vi lyckades med ikväll får de bägge tidigare bravaderna att framstå som nåt att fnysa åt, och om det ska fortsätta såhär känns det tryggt att snart vara hemma igen. Vi ska försöka sammanfatta kvällens händelser imorrn när vi vaknar pigga och torrra. Nu ska jag gå och duscha av mig grillkryddan.
Gonatt.
25 Mars 2008, 03:16 (Lokal tid)
Av: Patrik
Kategorier
Om resan
2 bröder som var trötta på brunt slask och isvindar tog sitt förnuft till fånga och åkte till Mexiko i början på januari, med förhoppning om att ta sig hela vägen ner till Panama, och till sist återvända hem till ett fågelkvittrande april. Trots obefintliga kunskaper i spanska och kraftiga brister i planeringen hoppas de klara sig bra. Hur det gick kan du läsa om och titta på här.